har jag haft på sjukhuset i drygt tre dygn nu. Skön och ställbar sjukhussäng vid fönstret på tredje våningen, med underbar utsikt över halva stan.
Så nu har jag ett skapligt stort paket på magen som döljer en bit slang och ett ärr på ca 5 cm. Jag går lite lätt dubbelvikt som en åttioåring och håller lite i paketet så att det inte ska ramla av. Fast det verkar vara ganska väl fasttejpat. Igår var det hopplöst. Jag kunde inte snyta mig, vända mig på sidan, nysa, skratta eller knappt ens le utan att det gjorde ont i magen. Trots pillren. Jag tjatade till mig en natt till på sjukhuset. Idag är det lite bättre. Och jag har tröttnat på att vara här. Om några timmar får jag åka hem!
Ändå känner jag mig som en frisk ungdom i jämförelse med min rumskamrat, Maj-Britt 85 år, som är hjärtopererad, har dialys, ständig värk i benen, dålig blodcirkulation och ser och hör dåligt. Allt är relativt.
De närmaste veckorna kommer jag att tillbringa ganska mycket tid på sjukhuset. På onsdag ska bandaget bytas. Då ska de “plasta in mig”, så att jag får duscha igen. Kan vara skönt efter en helg med 30-gradig värme! Veckan därpå ska jag börja med “teorikursen” för att kunna starta dialys veckan efter, när slangen bör ha vuxit fast.
När jag var riktigt utbränd och uttröttad brukade jag drömma om att bli diagnostiserad med en allvarlig sjukdom och få hamna på sjukhus. Det verkade vara rena himmelriket. Få ligga i en säng och få mat på bestämda tider. Inte behöva göra något. Inte behöva tänka. Inte behöva ta ansvar.
Det är faktiskt rätt skönt. Men bara så länge man är riktigt sjuk.
7 svar so far ↓
livsglimtar // 30 maj 2008 vid 15:22 |
Här sitter jag och gnäller om mina förbaskade bihålor men nu j*klar har vi drämt till bacillerna med nytt penicillin och jag har sovit som en gris i flera timmar. Måtte nu huvudvärken ge sig..
Så du är slangad och klar, bra att allt verkar ha gått som det är tänkt.
Vi hörs senare..
Kram från mig
Prouddaddy // 31 maj 2008 vid 03:03 |
Å, vips så har du klättrat på sjukvårdsbehandlingens “meritlista”, det som alldeles nyss var skrämmande och okänt, är numera vardagsmat och nästa gång det blir tal om att stanna ngt dygn på sjukhus så kan du skratta åt rädslan eller peka finger (beror lite på hur man är uppfostrad).
Ett seriöst och bra tips mot magsmärtorna, för hosta och nysa är man tvungen till ibland och skratta måste man definitivt göra, ofta.
Gör så här, ta tag med båda händerna strax under ena knäskålen och böj upp benet/låret mot magen/operationsområdet, sitt på en stol eller ligg på en säng när du gör det så underlättar det.
Vet precis hur du känner, hade samma smärtor efter transplantationen då man också fick ett skapligt snitt i magen, böja-knä-mot-mage-tricket fungerade perfekt (jag åkte på influensan dagarna efter operationen, inte bra för kreat). Mitt vokabulär de dagarna var typ: host host aj aj aj aj host host host dubbel aj aj aj snörvel snyta aj som fan host host aj aj. Du, jag mailar dej, den här kommentaren tar nog aldrig slut…….
Johanna // 31 maj 2008 vid 17:29 |
Skönt att allt verkar ha gått bra. Blev glad att du hade fin utsikt!
Kidneybönan // 31 maj 2008 vid 20:45 |
@Livsglimtar: Skönt att penicillinet verkar bita så att du kan njuta av det vackra vädret!
@Prouddaddy: Tack för tipset! Jag har faktiskt redan kommit på det, av ren nödvändighet! Det är en bra hjälp även när man ska ta sig ur sängen, vilket inte heller är det lättaste! Men det blir bättre för varje dag!
@Johanna: Tack så mycket! Ha en skön sommar om vi inte ses på ett tag!
HN // 31 maj 2008 vid 21:21 |
hej skrev en kommentar men den försvann visst……
jag blir glad när jag förstår att operationen gått bra……nu blir det att lära sig dialysen och sen peppa sig till att tänka att det är livet som strömmar ut och in i påsarna, utan dem skulle du börja må sämre och sämre……..det går inte alla dagar men ofta……..
kram Harriet
Nettan // 1 juni 2008 vid 11:16 |
Hej!
Skönt att läsa att det har gått bra med operation och sjukhusvistelse. Lycka till i fortsättningen med dialysen.
Vi hörs!
Kram
livetsommaria // 2 juni 2008 vid 11:07 |
Så skönt att operationen gick bra. Hade förresten samma tankar som du när jag var mådde som sämst i min utbrändhet… KRAM