Nytt besök på sjukhuset. Först den lätt absurda upplevelsen att stå i kö till kassan för att återigen visa mitt frikort. Det kan ta hur lång tid som helst. Idag hamnade jag bakom en äldre dam som först räknade upp åttio kronor i småpengar och sedan drog sig till minnes att hon hade frikort. Därefter en svårt synskadad person som hade stora problem med att slå pin-koden till sitt betalkort. ”Det är i alla fall lättare än att försöka skriva namnet!” Till sist en äldre herre som ville ha ett intyg för att få åka hem med jumbolansen. Det fick han inte.
Starkt försenad kom jag till mottagningen och fick plast på bandaget så jag kunde duscha. De närmaste tre månaderna måste jag plasta in det så fort jag ska duscha. Hela sommaren, alltså. Bada får jag inte ens tänka på. Jag fick också ett nytt bandage och kunde äntligen se vad som fanns i paketet jag släpat på under veckan: ett femcentimeters ärr vertikalt under naveln, sytt med blå tråd, och en bit tunn slang på ca en decimeter som stack ut 5-10 cm till höger om naveln (från mitt håll sett) med en sorts plopp i ena änden.
Hittills har allt gått över förväntan. Fast det är ju om någon vecka, när jag ska börja tappa in vätska i buken, som det verkligen visar sig hur bra det fungerar. Jag håller tummarna för att allt går som på räls, att jag lär mig metoden snabbt och inga komplikationer tillstöter. I så fall kan jag nämligen åka på semester i juli! Om jag lyckas ta mig till Stockholm vore det trevligt att träffa de av er som bor där!
