Min mage

Nu har jag tagit en bild på min mage i spegeln. Ni som eventuellt är intresserade kan klicka här och se hur slangen kommer ut ur förbandet och har stoppats in i det söta (?) spetsbältet. Till vänster skymtar det tejpade ärret efter operationen. Jag blev av med stygnen igår. Det har läkt bra, påstår sköterskan. Skönt.

Hurra!

Jag har nyligen fyllt år. I helgen blev det tårta och grillning med släkten. I tisdags hade jag ett litet födelsedagskalas/fotbollsfest för några kompisar. Vi hejade friskt och blåste blågula serpentiner varje gång Sverige gjorde mål. Vi hann med lite tårta i pausen också. Nu ska jag bara orka/hinna städa upp lite efter kalaset.

Mina skrivardrömmar är meningslösa. Jag har inget budskap. Jag har verktygen men inte ritningen. Det är inte som när jag var ung och tvärsäker, visste vad livet gick ut på. Nu är jag halvgammal och förvirrad. Tar ständigt nya kliv i ålderstrappan. Jag har kastat kartan som ledde mig vilse och inte hunnit rita en ny. Mitt liv har gått i tusen bitar och pusslet är för svårt att lägga. Alla bitar får inte plats. Jag vet inte var de nya passar in. Jag hinner inte fundera. Mitt liv går i raketfart. Jag lägger ut tågrälsen i farten, jagad av ångvisslan, och längtar efter en paus. En kopp kaffe på nästa station. Ett djupt andetag. Blunda några sekunder. Inte för länge, då hinner tröttheten ikapp.

Äntligen helg!

Passen på sjukhuset är otroligt tröttande. Det är knappt att jag orkar ta mig hem efteråt. Vill bara sova. Kanske blir jag piggare när jag kört dialys ett tag. Då kanske jag orkar göra alla övningar som jag fick av sjukgymnasten idag… Eller kanske inte.

Påsbyten och omläggningar blir mer och mer rutin för varje dag. Den stora utmaningen blir i nästa vecka, när jag ska starta på allvar. Förmodligen på onsdag. Att få vardagen att fungera med fyra påsbyten om dagen. Det är tur att jag inte ska jobba igen förrän i augusti. Inte nog med att jag ska byta påse på morgonen, sedan ska jag också kolla blodtrycket och väga mig. Om jag vill duscha behövs det inplastning före och omläggning efter. Jag blir väl klar framåt lunch sådär. J Och då är det dags för nästa påsbyte!

Min hud reagerar på klistret i förbandet. Den är röd och kliar. Fortsätter det på det viset får jag minska på bandaget i förtid. Det går säkert bra ändå. Idag hade jag 1,5 liter vätska i magen. Det kändes knappt. Jag lyckades till och med få igen byxorna, som är i min vanliga storlek. Tajta jeans får jag däremot glömma!

Teoripassen inför dialysen har jag haft tillsammans med en tjej i min ålder som har samma sjukdom som jag och som också ska börja med påsdialys. Perfekt att få träffa någon under 65 med samma problem. Vi ska träffas och fika i sommar också. Hennes släkt är hårt drabbad. Hennes mamma, syster och två av hennes barn har sjukdomen. Jag tror och hoppas att jag är den enda i vår släkt.