Min mammas operation gick bra, men lymfkörtlarna under armen var angripna. Det är ett dåligt tecken. Jag hade inte tänkt att det här skulle bli en cancerblogg. Vad som helst, men inte det. Livsglimtar skrev så vackert om sin syster som fick cancer. Jag vet inte om jag klarar det. Kanske pausar jag ett tag. Kanske skriver jag ”bara” om njurarna hädanefter.
Jag har fått maginfluensa. Jag har tillbringat en av årets varmaste och vackraste dagar med att huttra under en hög med filtar på soffan och försöka sova bort illamåendet. Det kan bero på att jag fått någon bacill på sjukhuset. Eller också har min kropp helt enkelt fått nog och börjat arbetsvägra. Jag har inte tid att vara sjuk. Jag behöver hjälpa min mamma när hon kommer hem från sjukhuset. Imorgon ska jag må bra.
6 svar so far ↓
livsglimtar // 26 juni 2009 vid 10:39 |
Mitt lilla hjärta det blir så där när kroppen och sinnena blir överbelastade med oro, att mamma din kommer att bli svårt sjuk inser du och kroppen reagerar. Vi är ju inte fysiskt så starka och kämpar så gott vi kan, men nog blir det pyspunka på oss då och då när sånt händer som inte får hända i familjen ens när du är frisk.
Nu sitter jag här med samma spetsband som du visade mig förra somaren och allt känns väl helt ok fast jag så klart har ont i såren och får lov att ynka mig några dagar till.
Mina tankar går idag till dig och jag hör av mig när jag har blivit lite mer pratig.
Puss o Kram
violen // 26 juni 2009 vid 14:15 |
Tungt tungt för dig förstår jag. Du måste ändå sköta om dig själv i första hand, annars finns det ju ingen kraft över för din mamma heller……
snowflake // 26 juni 2009 vid 18:41 |
Usch vad tråkigt att höra om din mamma… Tänker på dig.
Ewa // 26 juni 2009 vid 20:28 |
Tänker mycket på dig och önskar att det fanns något att göra eller säga som skulle hjälpa och göra allt bra. Jag håller med violen om att du måste försöka att sköta om dig själv för att ha ork att hjälpa din mamma. Stor kram till dig min vän!
Kidneybönan // 26 juni 2009 vid 21:17 |
Tack allihop för ert stöd. Jag mår faktiskt bättre idag, magsjuka brukar ju gå över ganska fort som tur är.
Lennart // 27 juni 2009 vid 13:51 |
Ibland när man tycker att det får vara nog med
elände, så öppnas en ny falllucka till en ännu sämre nivå.
Det som är otroligt hur människokroppen orkar, det verkar nästan inte finnas nån yttre gräns.
Vi brukar lappa ihop de spillror som finns kvar och går vidare.
Som min mamma ofta sa, ”sucka mitt hjärta, men brist icke”.
Hoppas det vänder med allt, likt din tillfrisknande mage.