Vill du gästblogga hos mig?

Internet är som bekant ett otyg. En arena för allsköns kriminella typer (läs: långhåriga, asociala hackers) som fildelar, plagierar och stjäl i största allmänhet. Medan jag sitter här i min ensamhet och låter håret växa plagierar jag glatt bokbloggaren Snowflake, som kommit på den eminenta idén att efterlysa gästbloggare.

Förra året skrev njurbloggaren Kidneypaj en serie gästinlägg på min blogg där han berättade om sin första transplantation, som gjordes 1997. Vill du berätta om hur det är att vara njursjuk, leva med dialys, bli transplanterad eller kanske något helt annat, hör av dig! Kontaktuppgifter finns på sidan Om mig.

Så är det

”Du kommer inte att få höra det du behöver höra”, skriver Nattens bibliotek i ett inlägg idag. Hon har så rätt. Jag försöker sluta drömma om det. Fortsättningen på hennes inlägg är en tröst.

Dagens coolaste outfit

hittar ni här.

Alla goda ting är tre

Blogipedia

Jag söker på mig själv i Blogipedia, den senaste nättjänsten.

Det stämmer tyvärr inte. Jag är faktiskt ganska blek.

Vad ska man göra

…när man blivit transplanterad och börjar hämta sig från operationen och de stora cortisondoserna? Resa jorden runt? Bada i badkaret varje dag? Banta och träna?

Marika, som fick en njure av en vän för drygt två år sedan, har byggt ett torp. Det är ett imponerande projekt, som hon har berättat om på sin blogg under lite mer än ett år. Nu är det färdigt.

Själv vill jag egentligen inte göra så mycket annat än det jag gör idag. Umgås med mina vänner, leka med syskonbarnen, jobba kvar där jag är. Jag känner mig faktiskt inte så begränsad av dialysen, även om den för med sig mycket som jag gärna skulle vilja slippa. Det enda jag har avstått från hittills är att resa till Israel, men jag hoppas att det kommer fler tillfällen.

Nätvänligheten

Josh utlyser en kampanj för nätvänlighet och ber folk berätta om de positiva sidorna med sociala medier. Det är inte bara ett bra initiativ, det är en synnerligen lätt uppgift också.

Utan Internet hade det varit mycket svårare för mig att hålla kontakten med mina vänner i Stockholm när jag flyttade därifrån. För att inte tala om min kompis som har flyttat till Israel.

Utan Internet hade jag inte träffat på någon annan som står i begrepp att få en njure av en person man inte är släkt med. Livsglimtar och jag pratar både på våra bloggar, på Facebook och inte minst i telefon om detta och mycket annat.

Utan Internet hade jag inte heller kommit i kontakt med någon som var nytransplanterad och kunde berätta hur det var. I stort sett dagligen dessutom, under ett drygt halvår vid det här laget. Tack, Ewa! Det var dessutom jättetrevligt att luncha och dricka te med dig!

Utan Internet hade ingen berättat för mig i detalj hur det är att donera en njure och vad som händer efteråt. Monica gör det på ett mycket personligt sätt.

Det här är bara några exempel på hur nätet har gjort det möjligt för mig att komma i kontakt med människor som jag aldrig hade träffat annars.

Fast utan Internet hade mina sovvanor säkert varit betydligt bättre.

Veckans kanon

Idag har recensionssajten The Critics utnämnt njurbloggaren Justine, även känd som Glädjespridaren, till Veckans kanon. Jag hoppas att hennes härligt positiva blogg om sitt liv och sin väntan på en ny njure får ännu fler läsare nu. Heja, Justine!

Grattis bloggen!

Kära blogg!

Jag är ingen talare, men när du nu firar ett år i offentlighetens ljus vill jag i all enkelhet skriva några väl valda ord.

Egentligen föddes du 2007-11-23 när jag skrev det första inlägget i Word, eller kanske 2008-01-31 när jag publicerade det i WordPress, men det var först fjärde maj förra året som andra än mina två testpiloter kunde hitta dig i cyberrymden.

Till en början var det inte så många som visste att du fanns, men just nu står ditt räkneverk på drygt 14.000 sidvisningar. Tittar man djupt i dina statistiksidor ser man att många kommer till dig från andra njurbloggar, att Påsdialys är det mest lästa inlägget och att de populäraste länkarna går till andra njurbloggar. De som kommer från en söktjänst har sökt på kidneybönan, påsdialys, cystnjurar, naturbilder, bisköldkörtlar eller polycystisk njursjukdom.

Du har tagit fruktansvärt mycket av min tid under det här året. Jag har ofta funderat på att sluta skriva eller åtminstone göra en paus, men pauserna har hittills aldrig blivit längre än någon vecka. Kanske är du helt enkelt beroendeframkallande. Det bästa med dig är faktiskt inte all nyttig information du innehåller, fotografierna eller boktipsen. Det bästa med dig är alla trevliga kommentarer, alla intressanta diskussioner och alla människor som du har gett mig möjlighet att komma i kontakt med.

Tack kära blogg! Ja må du leva i åtminstone ett år till. Hipp, hipp, hurra!

Påsdialys på arabiska (?)

Jag har aldrig tänkt på att Google har en översättningsfunktion. Idag följde jag en länk från bloggstatistiken och såg att någon hade sökt på påsdialys, hittat mitt inlägg och försökt få det översatt till något som jag tror är arabiska. Så här såg det ut. Jag hoppas att den som gjorde sökningen lyckades förstå något, även om viktiga ord som påsdialys och transplantationskö tydligen inte gick att översätta.

Lite bättre

Inatt sov jag faktiskt (istället för att hosta och snörvla). Det känns som ett gott tecken.

I mitt huvud finns det ändå mest snuva, så jag låter bli att skriva något idag och länkar istället till några härligt positiva inlägg som jag läst i andra njurbloggar de senaste dagarna:

Njuretika mår bra efter första dialysen

Lillabell mår bra efter transplantationen

Lina också!

Bloggen och livet

Jag tittar på mitt kategorimoln i bloggens högerspalt. Läser: dialys, läkarbesök, mediciner, naturbilder, transplantation.

Är det här mitt liv?

Nej. Det är bara min blogg.

Bloggträff på Huddinge sjukhus?

Jag blev så glad när jag slog på datorn idag och såg att Kidneypaj hade en ny möjlig donator, och att de till och med hade klarat korstestet! Jag hann inte läsa så mycket mer innan jag gav mig iväg hemifrån, men jag började grubbla över om det skulle kunna bli så att både Livsglimtar, Kidneypaj och Laijnen blir transplanterade ungefär samtidigt. Då skulle jag naturligtvis försöka åka till sjukhuset och hälsa på (iklädd munskydd, mössa, förkläde och handskar – och hojtande på minst tre meters avstånd!).

När jag kom hem igen och började läsa bloggar insåg jag att Laijnen ska transplanteras på Sahlgrenska och att Kidneypaj ska göra ett uppehåll i utredningen. Så det verkar inte bli någon bloggträff på transplantationskirurgiska kliniken på Huddinge sjukhus. Det hade varit häftigt annars! Ewa hade säkert kunna pricka in något läkarbesök samtidigt också… Själv får jag inte bli transplanterad på Huddinge, fast jag känner mig som hemma där. Jag får väl skylla mig själv eftersom jag har flyttat.

Jag läser också att Monikas donation närmar sig med stormsteg. Lycka till!

Hej Västerbotten!

I början av veckan fick jag ett mejl från en copywriter i Västerbotten, vars PR-firma hade anlitats för att göra en informationskampanj åt Njurförbundets regionförening i Västerbotten. Han hade hittat min blogg och tänkte tipsa sina kunder om den. Sedan dess har jag sett på bloggstatistiken att fler har läst bloggen och jag har också fått flera kommentarer och mejl. Tack så mycket alla västerbottningar och lycka till med kampanjen!

Tack för vänligheten!

Igår tipsade jag om några bloggar jag upptäckt på sistone, bland annat Nattens bibliotek. När jag besöker den idag på min vandring genom RSS-prenumerationerna hittar jag till min förvåning ett utförligt och personligt inlägg om min egen blogg. Man får tacka.

För övrigt kände jag historiens vingslag när jag följde installationen av Barack Obama ikväll. Något att berätta för syskonbarnbarnen om så småningom, kanske. Jag kom också att tänka på en resa jag gjorde till Washington D.C. för runt tio år sedan. Det fanns berömda byggnader överallt och jag lyckades aldrig riktigt bli av med känslan av att det inte var på riktigt. Hela staden kändes som en Hollywood-kuliss. Annars var det härligt att åka båt på Potomac, se på konst i Smithsonian-museerna och smita in på en deli då och då.