Ledig dag

Vad gör man en ledig dag i maj? Inte vet jag, men jag vet vad jag gjorde idag. Låg på soffan, ringde apoteket, ringde Försäkringskassan, ringde facket. Försäkringskassan nöjde sig nämligen med att betala ut ersättning för tio dagar istället för trettio den här månaden, dvs bara fram till sista april. Jag undrade genast om jag gjort något fel, kollade senaste sjukintyget, dubbelkollade beslutet om fortsatt sjukskrivning, skakade på huvudet och ringde. Efter femton minuter i telefonkö fick jag veta att min senaste handläggare (som jag för övrigt aldrig träffat) godkänner min sjukskrivning ett halvår i taget, och det halvåret har tydligen löpt ut nu.

Tur att jag inte är en ensamstående småbarnsmamma med dålig ekonomi. Då hade det här nog varit en katastrof istället för ett irritationsmoment.

Demonstrera 25 april!

Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt manar till protester över hela landet den 25 april mot de nya sjukförsäkringsreglerna. De innebär bland annat en s.k. bortre parentes i sjukförsäkringen, dvs att långtidssjuka kan bli utförsäkrade och hänvisas till socialbidrag. Den senaste tiden har media rapporterat om att kommunernas kostnader för socialbidrag ökar kraftigt, till följd av den ökade arbetslösheten och hårdare regler för sjukskrivningar. Aftonbladet-journalisten Jessica Ritzén har under en månad försökt leva som socialbidragstagare och skrivit om sina erfarenheter i debattbloggen Fattigbloggen. Skrämmande läsning, inte minst alla kommentarer som strömmat in.

Tyvärr ser jag att det bara är i fem städer som det enligt informationen på nätet organiseras demonstrationer nästa helg. Det förvånar mig i och för sig inte. Hur många sjukskrivna orkar arrangera en demonstration? Hur många friska människor tar sig tid att ta reda på hur man drabbas om man blir arbetslös eller långtidssjukskriven?

Pest och kolera

Jag ändrade mig.  Jag vågade inte välja tidsbegränsad sjukersättning med risk att bli utförsäkrad. Istället har jag ansökt om s.k. fortsatt sjukpenning med lägre ersättning och risk för att få väldigt lite pengar om jag skulle behöva permanent sjukersättning i framtiden. Det innebär också att jag tyvärr måste leva med oron för att någon, dvs min läkare eller Försäkringskassan, plötsligt skulle tycka att jag borde kunna arbeta mer än halvtid.

Efter ett dygn tror jag att det går rätt bra med dialysen. Jag provar att äta under påsbytena för att spara tid. Visserligen är jag sjukskriven på heltid nu, men det är ju bra att testa rutinerna tills jag börjar jobba igen. Det känns som om jag kissar mycket mindre än vanligt. Vätskan försvinner väl via dialysen istället. 

Namninsamling

Här kan ni göra en insats! Har ni läst mitt inlägg om vilka märkliga effekter som de nya reglerna för sjukförsäkringen kan få och håller med mig om att det är skamligt, tycker jag att ni ska skriva på Kommunals upprop. Läs mer här och följ länken till höger på den sidan för att skriva under uppropet. Länka gärna från era egna bloggar!

Jag funderar starkt på att döpa om det här inlägget till ”Kidneybönan agiterar”. Jag såg att LO dragit igång en liknande kampanj, så som SACO-medlem undrade jag naturligtvis varför just SACO är så tysta. Jag undrade så till den milda grad att jag var tvungen att skriva till dem och fråga. Får se om jag får något svar!

Mer allvar

Jag pratade med Försäkringskassan idag. Jag bad dem att gå vidare med att byta ut min sjukpenning mot tidsbegränsad sjukersättning.

Mitt minsta syskonbarn har kommit på att hon kan åka rutschkana på mage, med huvudet före.

Det känns som om jag gör något liknande.

Moment 22

I februari lät det rätt bra. Tidsbegränsad sjukersättning på halvtid och anställning med lönebidrag på halvtid. Inga stora pengar, men ändå försörjning tills jag blir transplanterad.

Idag pratade jag med min handläggare på Försäkringskassan. Regeringen vill avskaffa den tidsbegränsade sjukersättningen från första juli.

- Antingen kan vi bevilja dig tidsbegränsad sjukersättning enligt de gamla reglerna, i maximalt 2 år, möjlighet till förlängning i 1,5 år.

- Men om jag inte är frisk efter 3,5 år?

- Då får du ingen ersättning längre.

- Oavsett hur sjuk jag är?

- Oavsett hur sjuk du är.

Jaha.

- Eller också kan du fortsätta vara sjukskriven på halvtid. När man väntar på transplantation kommer det inte att finnas någon tidsgräns för sjukskrivningar, som det blir i andra fall.

- Men jag har ju inget arbete att vara sjukskriven ifrån?

- Du får registrera dig som arbetslös på halvtid, så baseras din ersättning på det. Det blir runt en tusenlapp mindre i månaden jämfört med tidsbegränsad sjukersättning.

- Måste jag verkligen anmäla mig som arbetslös när jag egentligen är sjuk?

Processen nöter ner mig. Kafkas hånskratt ekar i mitt huvud medan jag försöker välja mellan pest och kolera. Hålen i trygghetssystemen gapar allt större. Jag får svindel och söker efter något att hålla mig fast i. Min handläggare är mänsklig och försöker hitta lösningar. Vi avvaktar och undersöker eventuella kryphål.

Jag vet att jag ändå har det bättre än många andra. Vad händer när ensamstående, lågavlönade mammor blir sjuka? Hur klarar de sig på 65% av en lön som knappt gick att leva på från början? När glömde vi bort ordet solidaritet? Var det redan när det idealistiska sjuttiotalet gick över i det egoistiska åttiotalet?

Jag trodde aldrig att jag skulle drömma om att bli pensionär. Jag har alltid tyckt om att arbeta: känna att hjärnan fungerar, att jag uträttar något, att jag har kollegor att prata med… Fast idag skulle jag gärna se att mitt arbetsliv var slut. Att jag slapp drunkna i ständigt nya regeluppsättningar, den ena mer oförståelig än den andra, utan att kunna påverka hur min ekonomi ser ut från den ena månaden till den andra. Att jag slapp fundera över om jag någonsin kommer att få ett ”riktigt” jobb igen.

Möte på Arbetsförmedlingen

Jag har varit på möte med mina handläggare från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. De var professionella, empatiska och effektiva. Efter mina tidigare erfarenheter är jag verkligen positivt överraskad. De var inställda på att bevilja mig anställningsstöd så att jag kunde arbeta kvar på min arbetsplats på halvtid och förmodligen få sjukersättning på den andra halvan. Jag har hoppats på det så länge att det nästan känns konstigt att min långa väntan lider mot sitt slut.

Jag lever ett mirakel. Jag lever en dröm från mitt första inlägg. Solen värmer och våren är på väg.