Röntgen av bisköldkörtlar

Idag var det dags. Det var ingen snabbundersökning i stil med mammografi eller ultraljud, utan drygt tre timmars plåtande (med pauser) av de små körtlarna som lär påminna om risgryn och som man i allmänhet inte vet om att man har. De tog sex bildserier med två olika kameror (den ena såg ut som en strut, den andra bestod av två tunga plattor som rörde sig) med ojämna mellanrum, så nu är bisköldkörtlarna väl undersökta. Jag hoppas naturligtvis att de lever i högönsklig välmåga och inte har arbetat ut sig. Det svåraste var att hålla sig vaken när man ligger orörlig 10-15 minuter åt gången i ett mörkt rum med surrande apparater. En ganska avkopplande dag, alltså.